torsdag 29 december 2011

DROTTNING FÖR EN DAG







Jag var drottning för en dag!

Det går inte att med ord beskriva hur underbara min familj , min stora familj, släktingar och vänner var denna dag den 10 december 2011!
Bilder och bildspel på mig och efter det en hel hel konsert med Chaplin i spetsen!
De sjöng alla mina favoriter och de sjöng så fanatstiskt bra! Säkert och vackert och ja helt fantastiskt underbart! .Och fråga vem som helst- det är dagens sanning.
Jag kunde inte få nog av att lyssna och titta på dom! Mina familj!
Nonchis har ju en röst som heter duga och kunde t.o.m sjunga the Anthem. Så kommer det andra och sjunger ......Så himla bedårande bra!
Det finns inga ord för den kärlek som finns i min stora familj. Musikerna hade förstås gjort ett gigantiskt jobb och som vänner till Nonchis.
Jag hade en personal som ställde upp helt självklart. Tack snälla ni!
Jag önskar att allt kunde göras igen...
"Are you lonesome tonight med Noncis och Olle och så vidare...
Konserten startade med Chaplin, min bild på honom stod där på golvet och så kom han själv och sjöng. Han sjöng min sång förstås, "Smile".
Och jag tänkte;"Hur har de fått tag i honom?" Jag såg inte ens att det var min egen man som klätt ut sig till Chaplin! Det är faktiskt sant att jag inte kände igen honom! Det kändes konstigt när jag förstod att det var Pelle. Detta var alldeles nytt för mig men nu blirdet fler gånger..
Chaplin dök upp i Luciatåget på min riktiga födelsedag.
Det var så mycket som jag fick under denna musikföreställning så jag kan inte sortera det riktigt.(dessutom var jag kissnödig men kunde ju inte gå ifrån)
Tänk om de kunde sjunga det igen.....

tisdag 6 december 2011

Siggetecken

Från Sigges minnesdag 2011 - Siggevänner







Tack gode gud för Siggetecken !

Det tydligaste tecknet är Fedex bilen. Sigge jobbade på Fedex ute i Arlanda och vi viste inte nåt om de egentligen, nåt med post...
När Sigge dog förstod vi hur omtyckt och duktig han varit där, de skickade blommor och kom på begravningen. De kom på hans begravning!!!
Så varje gång Fedex bilen dyker upp är det som att Sigge kör omkring och visar sig för oss. Den bilen är en mycket viktig del av mitt liv. Siggetecken.
Det fins många andra Siggetecken och de finns där hela tiden.
Jag är så rädd att han ska glömmas bort och har varit så hela tiden och vi pratar alldeles för lite om honom....Jo vi har nog honom i våra tankar alla.
Därför är det så roligt att Mio är så engagerad i sin farbror Sigge.
Sigges siffra var nr 8 så varje gång åttan dyker upp är det ett starkt Siggetecken. Men det kan också vara mitt årtal 51 eller nåt annat som liksom stämmer in.
Dessa Siggetecken har hjälpt mig genom sorgearbetet och även om jag inte tror på ett liv efter detta så är Sigge mitt i bland oss så fort han har tid. Han jobbar tydligen med blommor däruppe. Som Jim gör här nere!
Det kommer att dyka upp Siggetecken här framöver för jag får Siggetecken hela tiden!!!
Det gäller bara att hålla alla dörrar öppna!





När tanken på den du förlorat "plötsligt" dyker upp,ja då är det den du mist som tänker på dig!



aussitime

söndag 30 oktober 2011

boktips

Tara French och Harlan Corben är två bra författare som man streckläser. Enkla och spännande!Llåna dom på Biblioteket!

Biblioteken måste utnyttjas, för man behöver ju inte spara alla böcker.
Och en inbunden bok är alltid bättre än en pocket., tycker jag i alla fall.
Själv ska jag läsa Brobyggarna nu och lämna deckarchangen(stavas det så) ett tag.

Ska spara Michael Conelly och Stephen Booth till Dublinresan.
Riktiga pärlor de också.

Herregud vad mycket bra böcker det finns!
De är verkligen trogna vänner!

Så låna böcker på "bibblan"!!!

aussietime

torsdag 20 oktober 2011

min lilla gumma




I mitt tonårsrum


Motala gamla stadshotell -"Statt"


Min stora första kärlek är Pinnen.
(Jag var kär i Bocke förvisso i lågstadiet men det var inte på samma sätt)
Pinnen brukade kalla mig för "min lilla gumma"och det älskade jag!
Min kompis Birgitta och jag hade börjat kalla oss Git och Fia för Birgitta och Eva var ju så tråkiga och vanliga namn.
Git var kär i Gunnar Gren och jag i Sven-Arne Hasselgren, bara kallad Pinnen då, och vi var verkligen störtförälskade och kunde gjort vad som helst för killarna.
De spelade i ett band som jag inte minns namnet på men när de sjöng "Girl" då bara dog vi.
Git och jag liftade många gånger till Askersund där de ofta spelade , ungefär 4 mil från Motala. Självklart var det inte tillåtet av föräldrarna men vem brydde sig om dom.....Gits föräldrar var dessutom starkt religösa.
En gång kom mamma och pappa på mig då vi liftade till Vadstena och de kom körande emot oss. Men vi blev inte stoppade men jag fick skällning hemma.
Jag kunde gjort allt för Pinnen, inget annat var viktigare!
Vi hade inget fast förhållande utan jag stod snällt och väntade på att bli vald för kvällen. Vi var ett gäng som hängde ute på stan och på min lyckliga kväll tog min stora kärlek mig till Motala tidnings ingång där Pinnen jobbade som tryckare. Ibland åkte vi till Fålehagen och var i hans bil och där minns jag så starkt att jag fick höra "min lilla gumma" och kom till paradiset!
Jag fick utegångsförbud för jag kom hem alldeles för sent, men det fortsatte jag att göra och en gång fick det bli fönstervägen. Mamma satt i köket och väntade , hade jagat upp pappa så han var galen när jag kom hem efter midnatt efter lyckokväll med Pinnen. Inte brydde jag mig om tider när Pinnen valde sin lilla gumma!!!
Men jag bestämde - om jag fick barn skulle jag inte sitta uppe och vänta!
(vilket jag heller aldrig gjort och inte heller kört med utegångsförbud)


Jag hade redan förlorat min oskuld innan Pinnen på ett studiebesök så att säga. I pappas fotbollslag (pappa var lagledare) fanns Isak och han friade till mig och bad pappa om min hand. Vi var på fotbollsresa i Norge och jag skulle fylla 13 år.
Det där gnagde i mig att jag måste nog förbereda mig och ta reda på hur det gick till.
På den tiden var jag aldrig ute och det oroade mina föräldrar, så jag följde med min syster Inger och kompisen Birgitta till Folkets park.
Där träffade jag Roger Stark och han fick bli min test. Han tog mig till Z-parkens vaktstuga i Varamon där han jobbade och där hände det. Min debut var ingé vidare och jag var turligt nog inte kär i honom. Det var bara i studiesyfte. Ingen romantik där inte, men den kom sen...
Jag skulle inte känna igen Pinnen idag och inte han heller mig. (Skulle inte vilja att han fick se mig ...)Men vi stötte på varandra flera år senare i "Verkstan" hemma då jag var på hemväg från stan och vi tillbringade en natt tillsammans. Konstigt nog minns jag inte den känslan och kanske var den borta.
Inte helt för han finns där i mitt hjärta för alltid!
Och ingen annan än Pinnen ska kalla mig för "min lilla gumma"!


det som en gång kommer in i mitt hjärta stannar där för alltid

aussietime

söndag 2 oktober 2011

en alldeles onödig film

Vy över Brunnsviken



Filmen hade fått 4 plus och jag brukar ofta gå efter rescentioner.
Men det var en alldeles onödig film för den var så himla tråkig och visade inget nytt om livet! Tycker jag!
Så bra skådespelare och så inget "go". Jag hade bara tråkigt så se inte "Happy end" om ni vill njuta på bio.

Man vill inte alltid se "amerikanskt" så jag brukar ju se udda filmer...
"Dogtooth" och "Apflickorna" kan jag inte rekommendera. (Mycket konstiga)

Så lite filmtips från mig; "Kvinnorna på sätte våningen", och "Jane Aire" som är underbara och liten romantisk som "Det är aldrig för sent Larry"(Tom Hanks är en favorit) och "Jägarna" gjorde ett gott intryck på mig.

Jag såg först "Happy end" i lördags och sen såg jag "Nader och Simin - en separation".
Den senare var intressant och riktigt bra. Spännande att få en inblick i deras liv i Iran(tror jag). Förhållandet i familjen med ett tonårsbarn och en farfar med Alzheimer i huset som skulle tas om hand. Vi fick även vara med om hur domstolar fungerar.
Ja det hände en hel del i den filmen och jag är glad att jag har sett den. Den kan jag gott rekommendera!

Det enda jag inte kan begripa är hur kvinnor kan ha dessa "sjalar"på sig och gömma sig för världen!!
För mig är det kvinnoförtryck och ofattbart att man helt frivilligt går med på det .
Som min systerdotter Anna säger "alla får väl klä sig som de vill". Men ändå... att skymma sitt ansikte på det där viset är som att gå tillbaka i utvecklingen för mig.
Vi bor 2011 i Sverige nu och allas vår Gud skapade oss så här som vi ser ut, så varför gömma delar av den kroppen som han skapade?
Jag finner det högst obehagligt!


"du kanske inte tror på gud, men jag är säker på att han tror på dig" från en bok av Rosamunde Pilcher

aussietime

lördag 17 september 2011

problem

Ja så blev det problem, ett tekniskt sådant!

Mitt lösenord är plötsligt inte dugligt längre och efter timmar vid datorn är jag inne igen, med nytt lösenord tror jag.
Jag har den på favoriter och på skrivbordet men min blogg försvnner ändå...
Fanny, gör jag nåt fel tro?
Det är toppen det här för mig att få "skriva av sig"!!!!

Hej igen du som läser!

torsdag 15 september 2011

sån där som hänger och dinglar mellan benen...



Fanny med vår kära vän Jim - juli-11 på Thaibåten





"Jag vill ha en sån där som hänger och dinglar melan benen!"

Ja pecis så sa hon då vi gick hem från Råstasjö utflykten. Jag tror vi hade kommit till Råstahem.
Fanny förstås!
Fanny ville vara kille och ville vara med pojkarna.
Som riktigt liten hade hon klänning och kjol men så fort hon kunde bestämma själv var hon alltid klädd som en pojke.
På den tiden skulle hon ha svart, grått eller vitt och aldrig tjejkläder. Hennes frisyr var som en killes och hon såg ut som en liten pojke. Hon to.m lurade min väninna Leena då i var på landet att hon hette Andreas.

I skolan var det jätte skönt för mig, för hon var inte inblandad i tjejernas intriger i klassen. Och det fanns det gott om - med en speciell flicka som ledare förstås.

Jag bara njöt som slapp allt det där!
Fanny var med killarna och tränade in stegen till Back street boys.

På Torpets karneval uppträdde de med dans till BSB:s musik och tog hem andra priset.

De var helt underbara att se och jag var mäkta stolt över min lilla pojkflicka!!!

De borde ha vunnit och fått första priset av Tommy Nilsson (uppvuxen i Bagis)

Så blev det Bergshamra i sjuan och Fanny förändrades till tjej. Jag tyckte det var riktigt obehagligt när hon klädde sig i kjol och klänning! Tänk så det kan bli....
Hon fick nya kompisar och började bli som en riktig tonrstjej! Håret blev långt och den lilla pojkflickan försvann. Tyvärr finns inga digitala bilder på henne då.



"sätt på bordet peppar salt för det är ju bra till allt" (har Fanny lärt mig)


aussietime

onsdag 14 september 2011

De betyder allt



Barnen är så viktiga har jag förstått sedan Sigge dog.

Jo jag hade inte förstått det innnan dess. Jag tyckte ala var så fåniga när de blev ledsna att barnen flyttade. Det skulle ju bara bli skönt...Och tänk om de flyttade utomlands då kunde jag åka runt i världen och hälsa på! Ja så var det.

Men vad hände - jo jag grät floder när Olle flyttade!(till Fridhemsplan)

Att Nonchis flyttat hade gått bra och han bodde ju bara i andranhands lägenheter. Men då levde våran pojke Sigge eller "Lillis" som Nonchis kallade honom!

Ibland vet man inte vad man önskar efter- nu bor flickorna i England och Australien!!! Och det är skitjobbigt med dessa avsked då de ska åka tillbaka eller jag åka hem.
Gud ske lov bor pojkarna nära! Flytta inte ifrån mig! Jag vet att Olle måste flytta med sin Anna mitt emellan Södertälje och Solna för den där underbara ungen Xanders skull.

Barnen är ju en del av mig och jag är så tacksam att jag har dom!!!
Jag älskar dom alla fem villkorslöst och jag älskar dom alla lika mycket! Mitt hjärta hoppar alltid till då jag ser dom!

Förr då jag stängde porten utifrån och gick jag hemifrån och var bara Eva eller Fia, inte mamma till 5 barn.
Jag var stolt att kunna känna så.Jag har ett eget liv också som tur är.
När Sigge dog fick han alltid följa med mig och han fick minsann se dom filmerna jag ville se. De andra får välja själva men jag blir jätte glad om jag får följa med dom på bio. Fast på den där robotfilmen somnade jag av och till-usch!

Jag lever inte genom mina barn och jag inte bara älskar dom utan jag respekterar dom!
Att respektera barnen i alla åldrar har jag lärt mig av "Sommar".(radioprogrammet på p1 under somrarna)Tänk att jag inte visste det innan....

< Efter Sigges död fick jag fler barn; svärdotter Sofia-76, Stuart-77, Joseph på jobbet-74 och så vännen Maya(Sigges jobbarkopis i Duvbo/Sundbyberg som jag inte kände innan han dog) Och så har jag nu 2 svärdöttrar Kajsa och Anna och så barnbarnen förstås Mio och Klara. Dessutom som Mikael Wiehe sjungeer "Jag har vänner" Jag är jätte rik!!!! Det är konstigt men ingen ingen i hela världen kan ersätta Sigge, fast alla dessa människor ovan hjälper och stöttar mig mer än de kan ana.....


"Säger ett barn emot dig så låt det tala"(ett mycket klokt arabiskt ordspråk


Aussietime

tips från mina vänner böckerna

Harlan Corben är en kär vän och en sån vän som man slukar med hull och hår direkt, lätt att umgås med dssutom. Den jag sist läste var;
"För evgt dömd"
Han har även en liten samling med en sports agent som huvudperson;
"Spelaren", "Mästaren"(Dropshot) och "Fade away"(vet ej svensk text).
Han har ju skrivit många och de är alla ett stort nöje att läsa.

Baldacci är lika lätt och behändig att ha att göra med. Hans böcker om Kamelklubben är toppen!

Lee Child och Jo Nesbö
har jag lästa alla med och haft en härlig tid tilsammans med.

En rätt ny bekantskap är
Leon Meyer
är en ny vän från sydafrika och en skitbra!
Böcker som "Jägarens hjärta", "Död i gryningen", "Devils peak", "Tretton timmar" höll mig fast ett järngrepp!!!

Jag får återkomma med fler...
Kom gärna med tips till mig.
För att jag-"håller alla dörr öppna"

Är boken riktigt bra behöver det inte vara kriminalromaner!

"Att ha en bra bok på gång är halva livet"

torsdag 8 september 2011

Jag har världens bästa barn



Ja. jag vet från uppfostran att man inte ska skryta.
Men jag skryter inte för jag har världens underbaraste barn!
Jag vet att de har fel och brister-och det är väl tur. Jag har fel och brister.Vem vill ha perfekta människor omkring sig?
De är rätt olika och ser olika ut och det är roligt tycker jag.
Hjärtat hoppar till varje gång jag ser dom!
Jag kan aldrig tänka mig att de skulle bli ovänner,för de har ett starkt band till varandra.

De har en bror som dog, en död som krisade famijen och en far som är nykter alkoholist. Så de har inte bara haft det lätt!
Själv hade jag en fin barndom. Under åren har jag insett det mer och mer, för man har ju fått höra om andras. De är inte alla så roliga precis.

Så tack mamma och pappa i Motala!
Tack till mina världens bästa barn!

Mamma

Aussie time

"Lär dig livets svåra gåta, älska, glömma och förlåta!"

fina ord

En av våra gäster på jobbet använde igår ett ord;
Glimrande!
Visst är det fint!?
Han skojade om att jag skulle ha ett glimrande minne.
Ska nog börja använda det.
Har du nåt bra ord som du vill tipsa om?
KRAM

som att lämna kära vänner....

Böcker är en mycket stor del av mitt liv.

Ett äldre par jag mötte på gatan sa "att komma ut -det är halva livet".
Ja så känner jag för böcker, det är olidligt att inte ha en bra bok på gång!
Jag läser mest kriminalare men även annat som är av bra kvalitet. Deckare är oftast bra - i alla fall de som jag har läst. (De kan va lite sega ibland men oftast följer jag med till slutet)

Idag läste jag ut Harlan Corben "För evigt dömd" Jag var intresserad av upplösningen men ville inte att boken skulle ta slut. För det känns som att lämna kära vänner för alltid! Jag saknar dem redan!
Nu har jag fått reda på sanningen i boken och det är oftast bra i kriminalhistorier. Har ni också märkt det att deckare oftast slutar gott?
Jag hatar ju dåliga slut men när det böir så får jag ju bara acceptera det och gråta.
Läs Harlan Corben du kan inte sluta läsa. Han brukar inte skriva om samma huvudpersoner men har en samling nu, en heter "Mästaren" och faktiskt var en av figurerna från den serien med i "För evigt dömd".Det var ju underbart att Win, den helt fullkomliga mannen var med.

De blir mina vänner de där poliserna, journalisterna, ja vad de kan vara... personerna i böckerna jag läser. Det finns massor av författare som jag bara älskar.
Tänk vad lycklig jag är som har alla dessa mina vänner!!!
Min son Nonchis han ordnar hörböcker i sin telefon. Vilket jäkla bra jobb han har som kan lyssna under arbetstid! (Han skulle ju kunna plugga till vad som helst, men fortsätt njuta, det är helt rätt!"
Han gör som jag - han får träffa nya som gamla vänner hela dagarna.
Själv kan jag inte lyssna för tankarna flyger emellanåt iväg och då kan man inte gå tillbaka som jag kan i mina böcker.

Förresten ni glömmer väl inte biblioteken!? Det finns lister på nyinköpta böcker på hemsidan.
Jag lånar alla mina böcker och jag brukar reservera så jag har alltid vänner som jag ska få träffa snart...
Många känner jag sen förut Alan Banks, Bosch, Lynley och Barbara, Kate, Malin i Linköping, Wallander ja det finns oändligt många...
Puss och kram till alla mina kära vänner i böckernas värld!

Eva/Fia Aussie time

ps Ibland lägger jag ifrån mig boken ett tag så den inte ska ta sluut...

söndag 28 augusti 2011

då tänker jag på.....

När jag ser Christian Bale tänker jag på Olle
När jag ser Sean Penn och Lena Endre tänker jag på Nonchis
(Bara för att de sagt nåt om dem eller i nåt sammanhang)

När jag dricker hett kaffe, det att jag vill ta mat själv och att jag inte tycker om att någon lägger upp mat åt mig - då dyker mamma upp i mina tankar
När jag hör "den blomstertid.." tänker jag också på mamma, nysydd klänning, vita sockar och nya skor

Lila då tänker jag på Fanny och Olle som kallade lila för "olila" då han var barn.

Min skolköksfröken "tanta Fäldt" dyker upp då jag; skalar potatis åt rätt håll, sköljer disken,vill hålla ren spisen då jag håller på att använda den, lägga persilja på potatisen(järn!) och mycket annat. Jag har ju faktiskt lärt mig allt av henne, fast jag tyckte hon var skitjobbig då , hon såg ta mig tusan allt...


När jag skär vitlök dyker alltid Annika Hansson upp, för hon introducerade denna för mig. Även fast vi inte träffas mer...
Jo Även Bengt som gästade oss på landet dyker ofta upp; han diskade altid besticken först för de var så tråkiga, tyckte han. Så när jag diskar sådana kommer han till mig. Jag minns knappt hur han såg ut men jag gillade honom det vet jag.



det kommer mera när jag kommer på och det gör jag och även du ju ofta eller hur...........

Aussietime


"Den som en gång får en plats i mitt hjärta finns där för alltid"

torsdag 25 augusti 2011

kung av skratt

Jag älskar Charles Chaplin!
Han finns på denna bild i mitt vardagsrum och hälsar alla välkomna.
Om dörren är öppen till sovrummet kan jag se honom därifrån!
Tänk vilka filmer han gjort och vilken musik!




Jag skrev för länge sen så här:
Skratt
Ett gott skratt förlänger livet
vad skönt att få skratta
viktigast av allt-att kunna skratta
ta fram skrattet-det finns där
skratt ger livet mening
livet ger oss skratt
skrattet är en gudagåva
i all bedrövelse-skratta

jag bli förälskad i skrattet
skrattet finns i ögonen
skrattet ger mig kraft att leva
skrattet gör mig glad och förnöjsam
jag mår bra av skratt
skratt förälskar mig

Chaplin kände skrattet
tack för dej-du Kung av skratt
skratta när ditt hjärta gråter

tack Skratt för att du finns










Favoriter

Oh vad jag minns första gånge jag hörde Beatles!
Det var på tv och jag blev så arg på pappa som påstod att "det där har de ju inte skrivit själva, det förstår du väl".
Klart de hade, de var ju helt sagolika, She loves me, she loves me sjöng de på tv och sen var man såld!
Jag köpte alla deras skivor och klistrade upp urklipp på hela min vägg.
Jag älskar beatles och gulliga Paul blev min favorit förstås!
Så många favoriter!
"Hey Jude", "From me to you" och "Let it be"ligger mig nog varmast om hjärtat.

Vilken är din favorit tro?

Så är det Elvis!
Jag ligger i lilla rummet på eftermiddagen i mörket och skivan spelar om och om och om igen; "Are you lonesome tonight". Han är kungen utan tvekan!
Sen svek jag kungen , för det var inte riktigt fint att gilla honom då jag blev äldre i tonåren. Vilken idiot man va!
Och varför i hela friden höl jag på Tommy Steel. Jo jag vet - det var bara för att vara tvärtemot alla andra och den egenskapen har jag fått av min pappa.
Inte tyckte jag då att Tommy Steel var bäst.....
Jag sviker dig aldrig igen Elvis och det underbaraste att höra är din version av Lonesome toniht där du byter ut texten och börjar skratta. Och det skrattet Elvis!!!!!!!!!!!!!!
Vilket härligt befriande och helt gudomligt skratt!
Den måste vara med på min begravning/avskedsfest.

Tack Beatles och tack Elvis!
Tonårs eva=Fia

Jag har ett annat favorit skratt också och det är Richars Geers, oh han kan skratta han också!Han är så sexig!


Australisk tid


Fåglarna



I slutet på juli i år fick jag ta över två engelska undulater.
Idag då jag hade öppnat en lucka flög Angie ut! För första gången här!Ja flög - hon var nog väldigt klumpig. Jag hörde bara hur vingarna fladdrade....
Hu vad läskigt, jag törs inte ta i henne!
Oj vad det är obehagligt när man inte vet hur de landar, kan ju slå sig..
"Karin vår djurexpert hjälp", ville jag skrika!






Efter en timma så där var hon på plats i buren igen, det verkade som om hon letade och letade efter öppningen, hon kröp på buren men höll sig ovanför öppningarna hela tiden. Kanske hon inte vill gå in, vad tror du?
Fåglarna hette Mary och ... men vi döpte de efter flickorna Pelle och jag.
Angel efter Karin som är vår ängel - Sunshine efter Fanny som är vår solstråle!
Mamma Eva

Gruppbilder, familjebilder - Älskar dom!!!


























































Sigge på kort


Det här är kortet på Sigges minnesbord i vårt vardagsrum.

Tack vare Sofia kunde vi scanna in honom och kortet är nu lite slitet.

Negativet hittar jag inte men det finns fler av samma kort.

Pappa t.ex.har ett med snyggare färger faktiskt.

Det känns skönt!

Som tur är hade ju Sofia massor av nytagna kort på Sigge när han dog och de fick vi.
Jag är så tacksam för det Sofia, min för alltid svärdotter!

(även om du har en biologisk så att säga)


TÄNK PÅ ATT TA KORT PÅ ERA BARN ÄVEN SOM VUXNA OCH ÄVEN ANDRA VUXNA FÖRSTÅS , FÖR VI ÄR BÄTTRE PÅ ATT PLÅTA DE MINDRE BARNEN, I ALLA FALL VAR JAG DET

Min favoritfärg är stark himmelsblå

Jag har jämt trott att alla människor har en favoritfärg.
Min har ända sedan liten varit himmels blå, kornblå, eller hur den kallas.. ..
Precis som färgen på chokladen "Pigalle" om ni minns den? Ja den är lika god än
Vi brukade leka affär med bl.a pappret från just den Britt-Inger och jag på Forsgatan i Motala. Och jag tycker den är så vacker och så gooood!

Jag hade en tröja i min blåa färg som tonåring och mamma hade själv stickat den. Den fastnade i hjulet när jag cykla till stan och blev förstörd!
Jag saknar den än.

Jag frågade mina barn om de hade en favortifärg och blev häpen när jag fick svaret Nej.
Ja Fanny skulle som barn alltid ha svarta, gråa eller vita kläder. Nu har hon gud ske lov sen länge en favorifärg. Lila!
Men de andra fyra vet jag inte....Har ni det? Sigges kan jag aldrig få reda på , vet någon? (Han har nummer 8 som sin siffra -det vet jag i alla fall. Och Nonchis har nog 10?!)
Min man Pelles favorit är vinröd och gul- det ni!
Min andra favoritfärg är röd som blod.
Visst är det en vacker färg på blod!!!

Kram Eva/Fia

då tänker jag på....

Jag minns så väl det där med pappa och resväskan, han som bara ville hjälpa och pappa som sått ett frö i mig att vara rädd för folk. Han menade väl, som en varning i all välmening förstås. Men det blev så fel!Det är endast denna gång som jag minns att jag fått rådet att akta mig för mina medmänniskor.Jag har annars inte som barn blivit varnad för fula gubbar och sånt - som tur är. För vem vill leva sitt liv i rädsla!
Vissa saker fastnar i minnet. Det känner nog alla igen! Vem tänker du på?
Jag träffar aldrig Annika Hansson nu men jag tänker alltid på henne då jag hackar vitlök.(hon introducerade den för mig och eftersom jag inte hade vitlökspress blev det att använda kniven)
Jag minns inte nu fler sådana associationer men det kommer....

söndag 21 augusti 2011

bild




Fanny och jag i hammocken hos min syster Inger i stugan/Sandviken

konstig tid

Fanny fixade bloggen - därav tiden som visar tiden i Australien/Brisbane

Varför detta?

Jag har stort behov av att skriva ner mina funderingar och upplevelser och har så gjort hela livet.
Maya en vän och arbetskamrat till Sigge sa till mig" Du skulle ju blogga" när vi satt på stranden vid Brunnsviken och talade om oss själva livet.

Jaa det är skitbra för mig tror jag!
Visst är det kul om nån läser och svarar framför allt!
Men jag skriver ner för min egen skull och kanske för mina barns skull.
För att lära känna mig lite bättre....

Eva även kallad Fia

Mitt måtto

Håll alla dörrar öppna så att livet kan nå dig när det vill.

Om du vågar.

Det är inte bekvämt, inte ofarligt!

Men aldrig tråkigt.

Det är livsfarligt att leva, man kan faktiskt rent av dö...


Den som låser om sig försiktigt

och sen väntar på något gott

du vill vinna första vinsten

fast du har inte köpt nån lott

Om du vill att det ska hända
som förändrar och skakar om
Så håll alla dörrar öppna
så får du minnen du aldrig kommer ifrån

Varje gång jag stack fram hakan
efter livets karamell
Fick jag alltid nåt tillbaka
i form av en kyss eller en smäll

Om jag växer eller går sönder
står jag ändå inte still
Så håll alla dörrar öppna
så att livet kan nå mig när det vill

Ja sedan jag hörde den fantastiska Barbro Hörberg har dessa ord "Håll alla dörrar öppna"varit mitt måtto.
Jag är hellre godtrogen och vill min omgivning om gott om det sen kostar nån smäll då och då. Som hon sjunger i visan.
Första gången som vuxen jag gick ifrå den regeln var när jag anlände till Stockholm för att jobba och pappa hahe varnat mig för tjuvar; En man ville hjälpa till med min resväska och då tänkte jag på pappas ord...
Neej, då bestämde jag att inte tänka så......
Det hjälper mig stort idag att på så sätt ha förmågan se tecken från min döda son.

HEJ MAMMA!

testar din nya blogg och vill bara säga att
Jag älskar dig.

/ Din Fanny girl