Jag minns så väl det där med pappa och resväskan, han som bara ville hjälpa och pappa som sått ett frö i mig att vara rädd för folk. Han menade väl, som en varning i all välmening förstås. Men det blev så fel!Det är endast denna gång som jag minns att jag fått rådet att akta mig för mina medmänniskor.Jag har annars inte som barn blivit varnad för fula gubbar och sånt - som tur är. För vem vill leva sitt liv i rädsla!
Vissa saker fastnar i minnet. Det känner nog alla igen! Vem tänker du på?
Jag träffar aldrig Annika Hansson nu men jag tänker alltid på henne då jag hackar vitlök.(hon introducerade den för mig och eftersom jag inte hade vitlökspress blev det att använda kniven)
Jag minns inte nu fler sådana associationer men det kommer....
Jag tänker alltid på min hemkunskaps lärare Ulla Bark när jag torkar av spisen med en trasa och rullar ihop den till en boll när dne är varm så man inte ska bränna sig. Sen tänker jag på Mattias och dig när jag diskar samtidigt som jag lagar mat:
SvaraRadera- Torka medan du lagar mat....
Också Ulrika såklart med knivarna vid sidan av spisen (som du frt vidare från henne)