SVEN

SVEN
Sven är död
en helt vanlig torsdag gick han ifrån oss
det blev så tomt
han har funnits i mitt liv i nästan 9 år
hur ska det bli när han inte finns hos oss längre
han hörde ju till vår familj, han var en av oss
jag vill inte tänka på oss utan honom
när vi tog alla kort då fanns han ju

ibland ser jag honom
vid en hastig blick på någon tror jag det är han och glömmer bort att han är död
jag har sörjt över det jag förkorta, det som han brukade göra
han brukade stå på balkongen
han brukade gå på pendeltåget vid Karlberg station
ibland brukade vi träffas på pendeltåget
vi såg honom gå ifrån affären
han handlade småsaker åt oss
när något ärende skull uträttas var han barnvakt
han var vår farfar
han hade dåliga sidor som vi helst vill glömma
han har lämnat ett tomt hål efter sig
han var så snäll
han dog så hastigt
han bara försvann ifrån oss
vi fick säga adjö i st martins kapell
det var så svart
vi kände igen hans händer genast vi kom in
han var så kall
jag ville väcka honom till liv, skaka om honom
han var så oåtkomlig, jag kunde inte nå honom
jag sa adjö till honom
jag kysste hans kind















sörj inte att han är död  - var glad att han har levat
det finns många minnen kvar
han är inte ledsen mer
han känner ingen smärta längre
jag ser så väl hur han kommer in genom vår dörr
men han kommer aldrig mer
vår farfar har gått ifrån oss
1981
svärdotter

Tänk att min svärfar var bara 52 år då han dog, 2 dagar efter Pelles födelsedag.
Det vet nog inte alla men Sven och Asta förlorade sin Anders i en mopedolycka när han var 16 år.Anders även kallad Ante åkte omkull vid stationen och någon ringde först efter Sven.Ante fick en hjärnskada och ingen hjälm hade han haft. Sven bar hem sin son och köände förstås ånger för detta. Inget hade dock kunnat rädda Pelles lillebror som dog 2 dagar senare. Pelle fick ta beslutet att stänga av respiratorn och donera hans organ.Ja det var Svens stora sorg och så hans alkoholism. på detta. Det skyndade på hans tidiga död.Då fattade inte jag att han var så ung men jag fattar det nu!
När jag kom in i familjen pratades det aldrig om Ante men man kunde känna det i luften....Nu vet jag ju själv hur det känns att förlora ett barn...Men jag kan prata om det och gör det mer än gärna! Så fråga mig gärna om Sigge för det känns bara bra. Och så skönt att få gråta.....

you´ve got to cry a little and laugh a little
that´s the story of that´s the glory of life

aussitime