Tappa inte nycklar i hissen!

Jag har tänkt sååå många gånger hur hemskt det skulle vara att tappa nycklarna ner i hiss schaktet!

Så ser jag dom glida ur min hand och med de tyngre först försvinna ner i underjorden...

Får ställa matavfallet bredvid och ringa Pelle  som ska slänga spåsen när han går. 

(då har redan fåglarna varit där och gnagt)

Men först ringer jag grannen som lovar öppna  för mig när jag är tillbaka. Vad vore jag utan henne?!

Själv ska jag med Gunnarbo gänget till Vaxholm.

Dagen efter ringer jag Signalisten som inte kan hjälpa mig, för de kan inte öppna utan jag får ringa

"Hiss kraft". 

800 spänn kostar det säger han som svarar och jag får fundera...

Men nyckeln kan ju inte ligga kvar! 

Sigges Torshammare som han gjort i slöjden är ju på den och det kostar  att göra nya..

Ringer upp igen.

Efter lite prat och sms kommer "Jocke" och hämtar upp nyckeln. 

Pelle möter upp i porten och jag swishar 800 ke

Kostar som om en p-bot. 

Man får betala för sina synder!

Det har hänt fler får jag höra! 

Dig?

varför är det så svårt...

Skrivet 2012 och jag minns det så väl!
Även Fanny for iväg och på en riktig långresa...

Varför är det så svårt när ett barn åker bort, eller rättare sagt hem till sig?

Jag vill storgråta och en hel dag blir svart.

Karin åkte hem tidig morgon och jag sa hej i går kväll. Idag känner jag mig deprimerad och inte alls glad.
Det är just den där stunden man ska ta farväl som är så svår och blir svårare för varje gång verkar det som.
Jag minns pappas moster Ingrid som alltid grät stort vid avskedet då jag var liten.
Det kändes obekvämt då men nu är jag likadan själv och jag förstår henne så väl!

Hade det varit lika svårt om Sigge inte dött? Jag tror inte jag var sådan innan dess...

Barnen har man bara tills låns och jag har tränat att släppa taget sen mitt första barn föddes. Det läste jag i en artikel av biskop Ingemar Ström då 1973/74. Ändå känner jag nu så här starkt?


Känner ni andra lika? Förmodligen många av oss.
Jag har ett ju eget liv med egna intressen och vänner, men det hjälper visst inte!



















.

jag lämnade barnbarnen dena morgon och började tänka på...

Ett gammalt utkast från 2011 eller 2012:

Det var riktigt roligt att få lämna barn igen denna lite kyliga vackra höstdag. Denna gång barnbarnen Mio och Klara som skulle till tredje klass och 6 års . Mio gick sista biten själv och Klara och jag gick vidare.
Där fanns en trevlig manlig personal som tog emot och det betyder mycket. Att känna sig bekräftad och bli emottagen.
Efteråt gick jag förbi skolgården där Mio var med i nåt bollspel. Det verkade inte som han fick bollen alls och det kändes sorgligt. "Skit i sporten och gör det du själv gillar!", ville jag skrika.

Så började jag tänka:

Tänk om jg kunde få tillbaka en dag när mina egna barn var små! Tänk vad mycket man kunde gjort annorlunda som mamma...Jag lärde mig ju mer och mer för varje barn och blev bättre .

Men att få se dom där underbara små igen! Vilken lycka det skulle vara!

Mamma Kajsa med barnen 2010

Så tänker jag även på när jag själv började skolan.

Jag grät vare dag för jag ville inte gå och på rasterna brukade de komma till min storasyster och tala om att"nu gråter din syster igen".

En lektion blev jag utkörd i korridoren för att jag grät så mycket av fröken Örn, en gamal hagga.

Min egenhändigt gjorda blå ljusstake hade gått sönder och jag började gråta - som vanligt.Jag grät mig igenom hela första klass och lärde mig även äta ärtsoppa, eftersom jag inte vågade annat.

Jag minns att jag larvigt nog inte fick cykla til skolan och att jag hälsade på morfar efter skolan som bodde på hemvägen. Där öppnade jag en låda och fick för första gången se löständer. Uh vad äckligt jag tyckte det var!Jag fick nogsaker av honom men jag minns inte vad, någon prydnadssak tror jag.

Min morfar tyckte jag mycket om men träffade honom inte särskilt mycket. Han dog i 80 ås åldern när jag var 7 år och det var moster Greta som hittade honom död i en konstig ställning. Jag har en bild framför mig av den ställningen han måste ha stelnat i. Greta var länge illa berörd.

Min morfar hette Sigfrid Samuel och kallades för "Friden" efter som han var en fridens man. Och jag tycker det är så fint!

Han hade stora härliga händer och stror mustasch.

Likadant var det på "Kindergarten" som förskola hette då. Jag grät och grät då pappa lämnade mig.(min mamma var lät handikappad så det var pappa som gjorde allt sånt, lämning och tabndläkare typ...)

Jag minns det så tydligt; fröken tog upp mig i knät och läste sagan om tanterna Brun, Grön och Gredelin. Sen grät jag nog mer då jag gick dit.

Där blev jag kär i han som spelade Joseph och jag spelade Maria. När jag satt på bänken där lärde jag mig viket som var höger och vänster.Jag tror även att jag lärde mig klockan där för jag ser en klocka framför mig sittande på den bänken.

Bänkarna var två och samma som i gymnastiksalar, om det fortfarande är såna bänkar där nu för tiden?

Jag satt där i mina tankar många gånger efteråt för att komma ihåg höger/vänster.

"Inga tårar hos författaren inga tårar hos läsaren"

aussietime

Han är min man!

"Han är min man och han gör så gott han kan!"

Det blev lite känsligt med inlägget om "Samma gamla historier".

Ibland glömmer jag vad jag har och vad jag ska värdesätta.

Jag brukar använda min man för att vara lite rolig om sånt som kan bli lite tokigt...

Ofta händer det mig ju själv också att jag gör/säger nåt galet.. (Kan man ju se på Facebook)

Så nu är det dags att prata i klartext;

Han är min bästa vän och vi kan tala om allt. 

Ibland tänker vi på samma saksamtidigt och vi vet innan vi talar.

Ärvt sandaler och jacka efter pappa

Pelle skjutsar mig i tid och otid och han är jätte snäll. 

När jag jobbar både lämnar han och hämtar mig.

Han är väldigt social och utåtriktad och passar in överallt. 

Vi har det väldigt bra och vi är trygga i varann och vi älskar varandra!

Vi har gett varandra 5 barn och när vi förlorade ett klarade vi oss igenom det. En jäkligt svår tid!

Våra barn är helt underbara och vi är sjukt stolta! 

Pelle älskar kaffe och är min officiella kaffekokare! Då blir det ej fulkaffe!

Från 1991 är pelle nykter alkoholist . Det styrde vårt liv in i ett nytt liv!

Nu kunde vi RESA

Bron över River Kwai

Pelle firar alltid vår bröllopsdag med fina överraskningar och han pratar alltid vackert och positivt om mig!
Han går även ALLTID FRUKOST!
Han sjunger för mig och har gjort stora framträdanden med hjälp av barnen och vänner!
Jag är bortskämd med vackra ord och stor kärlek.
Så fort jag önskar nåt händer det! Nästan alltid...

Man kan faktiskt säga att min man är fantastisk!

Jag kan vara trygg och säker för råkar jag i knipa så fixar han det!

Så Pelle nu kanske du kan sluta pika mig om "samma gamla historier". Todde inte att du skulle bli lite ledsen för det var inte meningen...

Ps Tack Mona för kommentaren. Du har så rätt!!
Låt han hållas han är ju lycklig😀❤️

Bästa filmen

Folk frågar mig ibland vilken film som är det bästa jag sett.
Det går inte att svara på för det är så många.

Jag kan inte ens komma ihåg vilka filmer jag sett senast.
Ser jag för många?
Jag njuter av filmen och lägger inte producenter och regissörer på minnet.               Inte heller musiken tyvärr                                                                                              Så jag är helt värdelös på film frågor. . .

Jag kan börja med "Diego Maradona" för den såg jag nyss , en skitbra film . jag blev väldigt illa berörd hur dåligt han blev behandlad då det gick snett. Ska aldrig åka till Napoli!

Kollar igenom mina sparade biljetter och här är några  riktigt bra som jag sett i sommar:

"Longshot" , komedi om presentkandidat
"Dumbo" - som film
"Lånaren Arietty", japansk animerad om småfolk
"Rocketman", om Elton John
"Booksmart", om college ungdomar

Nu kommer bra filmer enligt Ronny. "Sir" och "Tell it to the bees" . De vill jag absolut se. "Rött kort"borde jag också se! Den har gått ett tag nu.

Men det är svårt att hinna med, bada, Lyssna på Sommarpratarna, läsa alla mina böcker, umgås med familj och vänner, serier , tv serier o.s.vJag blir stressad! Det är skönt att jag ska jobba nästa vecka, då vet jag precis vad jag gör på dagen i alla fall. Sen orkar jag inte så mycket mer .....

Man kan väl inte bli stressad när man 'är pensionär??? Verkar ju löjligt!

Herrens vägar

Herrens vägar är åter igen en bra serie.  En dansk.                                                              Handlar om en prästfamilj med en dominant pappa.                                                                 Nu har jag sett hela.                                         Deras yngste son dör och jag känner så väl igen mig i hennes sorg.                                                Den dagen han skulle begravas!                          Det var ju bara omöjligt att tänka sig gå på sin sons begravning!!!

Tankar som kommer och går...

Se den!

Sonen August

Pappa  präst

                                                                                              Christian, familjens rebell


Det sägs mycket och det händer mycket! Men en replik är så sann och fantastisk och som jag tar med mig!
Pappan pratar med en sexuellt tvivlande ung man.

"Gud vill ha dig precis som du är!"

För så är det ju att vi duger precis som vi är!

Samma gamla historier

Det blir så tydligt!
Man åker på en kryssning och träffar nya människor.

Ni känner mig  - jag pratar inte så mycket.
Men min man!
Som han själv säga efter en kort hälsning berättar han
"sin livs historia"

Den där historien har jag ju hört så många gånger och jag vet exakt vad som ska komma.

Hur gör man?
Ska jag lyssna intresserad och le lite fånigt?

Förr brukade jag avbryta och rätta då han fabulerade eller överdrev/underdrev.

Det ska man inte göra!
Skittråkigt för lyssnarna! De vet ju ändå inte.

Ska man se uttråkad ut, försöka hindra honom eller helt enkelt gå därifrån!

Nej man sitter kvar och se nöjd och glad ut.

Jag minna min morbror Axel . Han berättade alltid historier.

Han kunde alla sorter och hut många som helst. Hans fru satt så nöjd och lyssnade och verkade aldrig  ha nåt emot det!

Visst är det väl fint att Pelle  berättar som vårt liv! Jag kan ju inte hålla låda så där...

Nu gäller ju inte detta bara min man,

Alla väninnor som berättar samma sak. 

Har man känt varann i 40 år så borde vi ju veta att vi hört detta förut.

Men man är ju artig och säger inget.

Ibland får man höra samma berättelse samma vecka, ja t.o.m samma dag!

Då är det svårt att se förvånad ut.

men man säger inte att man hört det förut ungefär hundra gånger.

Två av våra 4 bordsgrannar Gun och Henry   (91år)

Speciellt påstrukna personer babblar om samma sak om och om igen.

Det blir svårare att minnas vad man berättat och till vem.

Inte en chans att komma ihåg.

Så skål och fråga gärna "Har jag berättat detta förut?" innan du börjar tala.

Bilderna är från kryssningen med Birka till Bornholm, Rugen och Visby

Och tack min älskling för att du är den du är!!!

p.s.

Det finns en händelse vi aldrig berättar. 

Det är när vi blev lurade till Husköps erbjudande på Mallorca och inte kom därifrån. 

Barnen väntade på oss i flera timmar.

Nej det vill vi helst glömma...

Fest för Reené 60 år

På tåget

Det kan hända mycket på tåget!  (eller bussen också förresten"
Jag gillar att åka tåg, buss och tvärbana.
För nu åker vi också tvärbana till Årstadal och Karin med familj. Bara en station fast ändå..-------------

Jag sitter på pendeln.
En familj kommer in och sätter sig på en fyra plats.
Mormor, morfar, en flicka och en pojke i skolåldern.
Pedagogisk riktiga;
De ska kolla busstider och då kommer de på att pojken ska fixa detta.
"Du kan kolla tiderna" säger de och sonsonen nickar glatt
Så tittardi menande på varann och känner sig nog nöjda.
Morfar säger på skoj" Har du fel på tiderna får du gå!"
Jag ler för mig själv för jag tyckte det var ganska roligt sagt det där sista.

---------------

På tåget till Sundsvall sitta en man med ryggsäck och inte kunnig i svenska språket.

Han ha ingen biljett.

"Du kan inte köpa biljett på tåget!" säger kvinnliga konduktören.

Nu blir det problem för han fattar inte hur han ska lösa detta.

Jag tycker hon borde hjälpa honom och vara lite snällare...

Jo så blir det.

Hon återvänder, han får ringa en vän, hon tar mobilen och pratar med vännen som sen förklarar SJ-appen och hur han ska göra.

Så det löste sig. 

Inte lätt detta med att köpa biljett!!!!

                                                                         -----------------

När vi steg in på detta tåg satt en familj , 2 vuxna och 2 barn på andra siffran om oss. 

De hade dukat upp kallskuret och bröd på bordet emellan sig

Det så så gott ut och luktade inbjudande.

Ja man blev lite sugen men kunde bara säga till dom"Det luktar gott det där!"

Kan passa på att tacka Ulrica från Pelle och mig för trevlig vistelse några dagar i Sundsvall!

Som vi spelade kort! Tremans-vhist - nästan hela tiden...

------------

Jag minns en annan gång på en buss i innerstan.

En mamma pratade övertydligt och högt så alla skulle höra i vagnen hur duktig och pedagogisk hon var!

Inte speciellt trevligt .

Hade inga kort på tåg eller buss  så det får duga med blommor från Visby Botaniska...

Småfåglar i parken

Vi matar fåglarna vid bassängen.

Lite kallt i vattnet så fåglarna är mycket roligare!

"Alla får" , säger Lova

"Om ni vil ha så får ni!"

Lilla My slänger så sora bitar så hoin vill ha mer bröd!

Lova fortsätter prata lugnande fåglarna, "Lugn bara lugn alla ska få!"

Under tiden håller alla deras grejer att flytta från Eriksdal till ett större boende.