Man åker på en kryssning och träffar nya människor.
Ni känner mig - jag pratar inte så mycket.
Men min man!
Som han själv säga efter en kort hälsning berättar han
"sin livs historia"
Den där historien har jag ju hört så många gånger och jag vet exakt vad som ska komma.
Hur gör man?
Ska jag lyssna intresserad och le lite fånigt?
Förr brukade jag avbryta och rätta då han fabulerade eller överdrev/underdrev.
Det ska man inte göra!
Skittråkigt för lyssnarna! De vet ju ändå inte.
Ska man se uttråkad ut, försöka hindra honom eller helt enkelt gå därifrån!
Nej man sitter kvar och se nöjd och glad ut.
Jag minna min morbror Axel . Han berättade alltid historier.
Han kunde alla sorter och hut många som helst. Hans fru satt så nöjd och lyssnade och verkade aldrig ha nåt emot det!
Visst är det väl fint att Pelle berättar som vårt liv! Jag kan ju inte hålla låda så där...
Nu gäller ju inte detta bara min man,
Alla väninnor som berättar samma sak.
Har man känt varann i 40 år så borde vi ju veta att vi hört detta förut.
Men man är ju artig och säger inget.
Ibland får man höra samma berättelse samma vecka, ja t.o.m samma dag!
Då är det svårt att se förvånad ut.
men man säger inte att man hört det förut ungefär hundra gånger.
Två av våra 4 bordsgrannar Gun och Henry (91år)
Speciellt påstrukna personer babblar om samma sak om och om igen.
Det blir svårare att minnas vad man berättat och till vem.
Inte en chans att komma ihåg.
Så skål och fråga gärna "Har jag berättat detta förut?" innan du börjar tala.
Bilderna är från kryssningen med Birka till Bornholm, Rugen och Visby
Och tack min älskling för att du är den du är!!!
p.s.
Det finns en händelse vi aldrig berättar.
Det är när vi blev lurade till Husköps erbjudande på Mallorca och inte kom därifrån.
Barnen väntade på oss i flera timmar.
Nej det vill vi helst glömma...
Fest för Reené 60 år
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar